Ain't it just like the night to play tricks when you're tryin' to be so quiet?

Warrior Woman

2012-01-07T23:38:00.007+01:00

Nu händer det snart grejer här! Det är åtminstone tanken. Jag styr kosan mot New York och stadsdelen Brooklyn. Jag riggar nu seglet och lämnar kajen. Under tre månader kommer jag låta vinden vara min vägvisare och just här kommer rapporter sporadiskt att dyka upp. Äventyret kan börja, med 2012 redan i gugning styr vi ut till sjöss. Skepp O'hoj!

2009-06-11T00:22:00.009+02:00

'Jag har suttit i det här rummet i den här staden för länge nu. Jag ser den inte ens längre. Det märks att jag är understimulerad. På sistone har jag mest har jag mest rensat ur hjärnan. Mina ögon är inte lika vaksamma längre. Jag har drömt en hel del, (...) om att skärskåda mitt inre, men jag tänker inte så mycket på det. Jag väntar på att få sätta mig på ett tåg eller ett flygplan igen och jag vet att jag kommer att rusa dit för jag måste få se något nytt. Jag tror att det var Rimbaud som sa att han behövde nya vyer och nya oljud, och det är precis vad jag också behöver.'

Soul kitchen

2009-05-25T09:06:00.006+02:00

Idag blir jag 21. Så många gram väger själen.
Ett gram per år. Idag; fulländad.
Musik strömmar ur mina högtalare. På hög volym.
Eufori. I sin rätta bemärkelse.

Bob, the one and only, Dylan

2009-03-29T16:59:00.012+02:00

(21:a) Efter att ha legat sjuk hemma i feber tog jag mig med buss till Östersund och vidare med tåg till Stockholm. I en vecka hade jag stirrat ut från mitt ljusa rum, där endast en madrass befunnit sig mitt på golvet, och sett det vackra vårvädret utomhus hånlett mot mig. Jag hade i hostans ansträngningar varit ovetandes om de halvplaner jag hade för helgen skulle komma att genomföras och förbrilt försökte jag komma till freds med någon slags aktion. På lördagsmorgonen viste jag varken ut eller in men senare på kvällen anlände jag till Stockholms Centralstation.
På kvällen svirade vi runt på Söder och dagen därpå var det livemusik på Berns salonger som gällde.
Jag skulle få se min första kärlek med musiken. Bob, the one and only, Dylan.

Väl där lyckades vi ta oss nästan längst fram på vänster sida, trängandes med mestadels äldre folk. Små klunkar togs från mitt ölglas och efter ett tag kom denna herre ut med sitt band. Klädda i hatt, och Dylan, med ett dolt leende. Jag tog ett djupt andetag och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mina händer, med fingar som spretade i extas.
Most Likely You Go Your Own Way (And I'll Go Mine) öppnade konserten, ljöd in i mina öron och fyllde hela mig till tårar.
Efteråt kunde jag inte vara nöjd, jag ville ha mer. Och det skulle jag få. Dagen efter, på Globen.

Lotta på Bråkmakargatan

2009-03-14T17:29:00.007+01:00

- 'JA HA FLÖTAT, TITA I PAPERSKORJEN'

Lotta flyttar hemifrån passar ypperligt att titta på när man ligger halvdöd i soffan och hoppas på bättre tider. Ist. för Bamse, som Lotta sällskapar med, har jag Molly att sitta helt utmattad och mätt med. Men besök av syskonen får jag inte, det blir först till Påsk.

Snart kommer mamma hem och då ska jag flöta tillbaka till mitt gamla rum. Som nu har blivit snövitt.

Hej kamrater!

2009-03-09T21:48:00.011+01:00

Denna dag har varit en enda lång och utdragen kaffedarr. Nu försöker jag bota det hela med B&J's. Det ska nog gå ann.

Fronta

2009-02-23T22:19:00.007+01:00

Om vi skulle likna mitt liv vid en kyldisk, skulle vi kunna säga att jag har nått till det stadiet då frontningen infinner sig vid sitt slut. Det finns inga fler varor att dra fram, skylta med - visa upp vem/vad man faktiskt är/har. Det är alltså dags att fylla på varor. I detta fall, erfarenhet och kunskap.

Silently you'll go to the shadow of your soul

2009-02-17T01:28:00.010+01:00

Jag sitter och skapar mig en mystisk känsla här vid köksbordet. Med Christa Päffgens dova stämma ljudande ur hörlurarna hör jag vagt klampande steg från våningen ovanför. Ute är det mörkt, och här inne i rummet likaså. Endast läslampan bakom mig i hörnet lyser och på bänken står fika framme sedan 3 timmar tillbaka. Ute lyses de frostbitna björkarna upp som ståtliga statyer, Nicos album porträtterad i Norrlands vinter. Och allt jag kan önska mig är hårda danstekniklektioner; för att kunna springa ut, i mörkret och snöns kyla, med tåspetsskor och dansa bland dessa, höga, melankoliska, men ack så ljusa skapelser.

Ett oväntat möte

2009-01-27T16:44:00.014+01:00

Där stod jag, i kassan på Statoil. En kund kommer in, jag förbereder mig på att ta ögonkontakt, hälsa och le. Men.... allt jag kan göra är att stirra. På denna skapelse. Som blir stannandes, mitt på golvet, en bit in på golvet, vid ingången. Vi tappar båda hakan och utbrister något i stil med 'wow' och 'what' i ett. DET ÄR DIMA! Som står där, på Statoil-golvet, i Vilhelmina. Åter igen, får jag se honom. Killen från Ryssland, som jag träffade för cirka 6 månader sen. Vi har inte hörts av någonting alls sen dess. Det var en lång nattpromenad och en oväntat farväl. Nu - en kram. Hjärtklappning. Vi planerade en promenad senare den kvällen. Jag skriver chockande upp mitt nummer på en lapp. Lugnar mig sedan med en kopp kaffe.

There are places in the world, where dreams are almost dead...

2009-01-15T00:44:00.011+01:00

Jag läste just en bok. Passande för läggdags. An awesome book.

Milstoplar '08

2008-12-31T00:00:00.009+01:00

Eftersom att jag inte varit aktiv bloggare hela det här året, eller över huvud taget, så kändes det konstigt att göra en sammanfattning av det. Så en grundlig resumé av året negligeras därmed. Jag kan dock säga att jag legat på latsidan detta år vad det gäller arbete. Med tyndgpunkt på hösten, då jag bara valsat omkring arbetslös för det mesta. Men för mitt ego ska vi se över vad jag faktiskt lyckats med: I februari åkte jag Tjejvasan, i juni togs studenten och klarade körkortet gjorde jag i december. För övrigt så blåste jag ut tonåren i maj och gick på bal i min egen skräddarsydda skapelse!

Ut på tur, aldri sur

2008-12-28T14:59:00.015+01:00

Nu är julen över. Min hälsa har tagit en totalomvändning och nyårsafton verkar inte bli som planerat. Tråkigt.

För att plussa på mina skidturer så kan jag berätta att jag på julafton och juldagen också åkte skidor. Jag uppmanade syster och V att kliva upp i ottan på självaste julafton och åka en tur innan badhuset. Det är nämligen tradition att på julaftonsmorgonen att fara och bada någon gång mellan 7 och 10. Jag tyckte att man inte kunde åka skidor efter det så därför kom jag på det hela. Självklart var de tvugna att anamma detta. Så på morgonkvisten fumlade vi runt på elljusspåret. Som var släckt. Man såg inte mycket, men nöjd var man.

Show me the way

2008-12-20T18:36:00.032+01:00

Det är en tämligen rolig syn att beskåda här hemma hos oss nu. Alla sitter med varsin laptop utspridda i huset. Vi är allesammans i väntan på middag och hoppas ideligen att julkänslorna skall infinna sig; kanske kommer de elektroniskt i år? En sak som då är säkert är att magin kring julen försvunnit. Men det gör mig inget - whiskyn får stå för det i år.

2-0 till Johanna

2008-12-17T15:44:00.009+01:00

JOHANNA - VÄGVERKET

(jag fick/tog körkortet idag!)

How do you think you'll die?

2008-12-15T03:09:00.012+01:00

Här sitter jag vaken i natten och lyssnar på intervjuer som gjorts på denna man och nu en med hela bandet The Doors och funderar på tatueringar bland mycket annat. Kanske blir det en sömnlös natt.

'I hope at about the age of a hundred-and-twenty with a sense of humor and a nice comfortable bed, I wouldn't want anybody around, I'd just want to quietly drift off.'

'but I think science has a chance in our lifetime to conquer death. I think it's very possible and um...'

'Well, if it did, what would happen to the spirit world?'

'Well, they'd just have to fend for themselves, leave us poor immortals alone.'

Konst

2008-11-09T17:55:00.008+01:00

Jag efterlyser en ateljé, jag måste få beskåda konst. Jag orkar inte konsumera, jag vill bli inspirerad. Jag vill använda min hjärna, min symaskin - beröra det inre.

Höstfärger

2008-10-01T14:55:00.027+02:00

Hösten är här. Löven har fallit från träden och ligger nu på marken i väntan på att förmultna bort. Vi ventilerar med hjälp av musik, mot oss själv är kampen. Amon Düül II får ljuda in i mina öron för att hjälpa mig att andas, för att sedan kunna pusta ut i hopp om att något mörkt och tungt lämnat kroppen. Albumet jag talar om som blir filten jag kommer att använda under alla te-stunder är Yeti. Exprimentell rock från Tyskland, närmare bestämt krautrock.

När vi ändå är inne på höst och nyupptäckta saker så tänkte jag dela med mig av ett vitt vin jag upptäcke i Troyes - Couleur d'automne (översättning; se rubrik). Annars har jag hållit mig till röda viner, men detta kunde jag inte motstå. Prova det om ni någonsin springer på det - ni lär inte bli besvikna.

Open your eyes

2008-09-23T00:10:00.031+02:00

Efter visiten i Stockholm hos bror, med allt vad det innebar, flydde jag landet tillsammans med Thilda. Vi fick driva omkring i staden under natten, det gjorde oss förvisso inget när man kan bli övertrött och skrika argt på bussar och garva som två hackspättar. Vi träffade dessutom på sentimmarna en ung herre från Transylvanien och det visade sig att han var en gentleman som underlättade väntandet. Bra start på resan, som skulle ta oss till landet där alla pratar vackert, dricker vin och bär en baugetter under armen. Frankrike var destinationen, i Champagne-området och staden Troyes.

Ett fall och en lösning

2008-08-31T03:30:00.013+02:00

Augusti, en reko månad måste jag säga. Åkte på en liten förkylning dock. 08/08/08 spelades det kubb med en Niklas som var på besök, finmiddag på kvällen då Veronika var inbjuden. Kikade lite på OS-invigningen och mer OS blev det som dagarna flöt på. Blev frisk och hann plantera 1,5 dar. Bror kom hem en sväng, blev lite galej som vanligt. Tak höll på att läggas och vi roade oss med kameran som vanligt. Sista dansgalan kom, öl intogs och bekantskap med ryssar gjordes. Sen packade jag kappsäcken och drog till Stockholm för Popaganda. Bob hund var akten som skulle ses, vilket jag också gjorde, utan skor - det var ett så pass röj att jag tappade dem med densamma. Sen satte midnatt igång och jag tog all berusning.

Retire now to your tents & to your dreams...

2008-07-03T21:39:00.062+02:00

Jag och Tom ligger halvsovandes på madrassen, David står i dörren påväg till sängs och citerar Jim - "...tomorrow we enter the town of my birth. I want to be ready." En rysning gick genom min kropp och jag kände mig hemma, där i Haag, samtidigt som allt kändes så overkligt spännande. Dagen därefter var det dags...

Jag sitter och minns mig tillbaka ett år. Det var i Paris och jag fick uppleva då Riders On The Storm spelade på Grand Rex. Det är alltså de eresteranade av bandet The Doors (minus Johnn, pga. en tvist) med Brett Scallions som ersättare för Jim.

Inte alls densamma då ingen kan fylla ut det tomrummet, men texten och sången är viktig för låtarna och visst påminde han litegranna om Jim. Men för mig var det hela en hyllning för Jim då det var hans dödsdag. Och det var fantastiskt tack vare ens känslor till musiken och att faktiskt få se både Robby och Manzarek live på scen - vilken energi.

Vi kom in på Grand Rex, köpte oss en öl och satte oss ner i stolarna som liknade fötöljer och inväntade att det hela skulle börja. Vi var lite bekymrad över att det var sittplatser, men vi tänkte att folk ställer sig väl upp, så man åtminstone kan dansa och jubla stående. Vi planerade dock att ställa oss där nere, även fast de sagt att man så inte fick. Det var dessutom rökförbud där inne. Dem närvarade på scen och första låten drog igång och vi sprang på en gång ner till scenen. Djävulen runt hörnet, nu fattar du inte, vilka känslor det var som infann sig! The Doors är det första band som verkligen har gjort mig engagerad på riktigt. Tredje låten - Love Her Madly, en cigarett tändes, och en till och i takt med att Indian Summer påbörjades tändes ännu en och det verkade som om var enda fan rökte. Det blev allt mer magisk stämning i takt med att låtarna byttes av. Efter ett tag tändes också en joint i publikhavet.

Jag har nog aldrig somnat in så vackert som jag gjorde den natten. Uppfylld låg jag och tittade ut genom det öppna fönstret på stjärnorna.

Have you been born yet and are you alive?

2008-06-25T23:08:00.062+02:00

Tänk, vad tiden går - jag minns det som igår när jag sattes i skolbänken med kånken på ryggen. Färden gick framåt, ryggsäcken byttes ut och Freud hördes inte av. Det var i tonåren som jag tog fram den igen och den finns kvar än idag, dock något slitnare. Jag tror det var här som Freud knackade på dörren och gjorde mig själv påmind om vem jag var. Vi går alla igenom den, identitetskrisen som tonåring. Det var tufft, men med åren har man lärt sig att se livet på ett annat sätt.

För en månad sedan firade vi min födelsedag. Det innebar picknick, som sig bör, denna gång på Österäng med vin och underbara vänner som tilltugg. Jag fyllde 20 - vilket idag är antalet dagar sedan jag tog studenten. Jag blickar tillbaka, tonåren och gymnasiet är förbi, en era av upptäckter och utveckling.

De sista veckorna försökte jag verkligen ta vara på varje sekund, trots tarvligt hälsotillstånd. Men det är svårt att insupa en atmosfär så till den grad att du verkligen njuter, när du vet att du om några dagar ska måsta lämna den för alltid. Dagen efter lyckoruset på flaket och draget på rådhustrappan, med hundratals studentmössor i luften, städades lägenheten vemodigt ur och vi begav oss med släpet tillbaka till Vilhelmina. Jag ligger nu ofta vaken i sängen och ser solen går upp... Omtöcknad av tristessens sömnlöshet minnas jag det som var och jag kan inte låta bli att sakna det. Jag hade en fantastisk tid i Östersund, tack vare mina enastående vänner, men allt har sitt slut & ut från skolan sprang jag med grandezza. Nu råder ett stilla uppvaknade, tankar kring drömmar delas och planer smids för vad som komma skall. Jag läser i min vita mössa, där står det skrivit "we have been born and we are alive!".